Lyssna på tysk punkmusik och sakna en värld där samtiden verkade frisk…

Så vi har alla hört om världens undergång. Att den skall komma nu. Eller imorgon. Eller i en kärnvapenattack som beror på ett fel i ett datasystem (né KSMB – Dagen då alla gav upp/Metro 2033). Eller i att den västerländska civilisationen går under på grund av j*d*r*as (ursäkta m*sl*mer*a) plan för att behärska vårt klot (stjärnorna är där för att slippa den ”patriotiskt ” korrekta maffians klagomål). 

Något som inte hörs nog är insikten att vi sitter i skiten tillsammans och att vi bara kan lösa de problem vår värld står inför tillsammans. Samarbeta eller dö. För resurserna finns där för alla, men räcker inte för att världen skall domineras av de som stoppar alla resurser på ett bankkonto.

Både tredje världen och första världen (nya världen blir ett diffust begrepp i det här fallet) kämpar i verkligheten med samma problem. Hur skall vi få världen att räcka till? Varför var inte Venus och Mars möjliga att erövra utan ansträngning? För visst…