Borde jag läsa SvD egentligen?

Min bror säger alltid hur kultursidorna är nerlusade med vänsterfolk. Själv tycker jag det verkar som om de är fulla med präktighet. Som att när man går in kultursfären så förändras spelreglerna för verkligheten. Den senaste veckan har man fått se hur bisarr denna sfär kan vara. Först i samband med att Åsa-Nisse filmen kommer ut. I en artikel med koppling till den hyllade regissören av kärleksmelodramer, Roy Andersson går man lös ordentligt på orginalförfattaren Cederholms tjänstgöring i Waffen-SS under Andra Världskriget och dennes anti-semtism. Finns det någon koppling till dagens Åsa-Nisse film förutom dagens förvirrade ”upphovsrättslagstiftning”? Inte de inte… Sedan går man vidare och gör kopplingen mellan det nazistiska begreppet ”blut und boden”, völkisch-romantik och Åsa-Nisse och hur ruskigt det är. Man citerar t.o.m. mannen med hängslen och livrem, Gunnar Sträng i ”Låt oss slippa fler Åsa-Nisse filmer”. Problemet är bara att absolut inget av artikeln handlar om dagens film. För det är inte relevant på kultursidorna. Kan inte människorna inse att kultur och präktighet inte direkt går hand i hand?

Nästa exempel är recensionen av den brittiska filmen ”Four Lions”. Som av någon anledning fått vänta på att bli bedömd till cirka ett halvår efter DVD’n kommit. Kanske är det för att recensenten behövde något präktigt att säga? Som recension är texten helt värdelös då den går igenom handlingen i filmen från A-Ö. Fast det som mest lämnar bitter eftersmak är nog ändå att skribenten väljer att hylla idioten i Stockholm. Genom att kalla honom för en ”verklig självmordsbombare” istället för idiot. För det är svårt att kalla idioter för idioter av någon anledning. Min recension blir istället att filmen är delvis misslyckad på grund av att Chris Morris inte lyckas balansera mellan tragedi och komedi på ett bra sätt. Kopplingen till verkliga inkompetenta idioter kan man dock lämna utanför. Galghumor är dessutom ett sätt att hantera verkligheten och inte en sjukdom o du präktiga flicka…

Illdåden kväver skratten