Trygg, tråkig, konformist

Känner att jag måste ta upp en diskussion som jag och Thomas hade när vid satt på en bänk nedanför vandrarhemmet i Köpenhamn (som nedanför berättat låg det precis vid det vatten som skiljer Amager från resten av Köpenhamn – i något som kallas för DGI-byen). Hur som helst så kom diskussionen in på hur husen runt omkring vandrarhemmet såg ut, och jag kunde inte låta bli att uttrycka min aversion för en viss typ av arkitektur. Då för Thomas fram argumentet att skönheten, åtminstone till en viss del ligger i variationen – och det är ju inte annat än att hålla med om det. Det blir också ett resonemang som går applicera på väldigt mycket, även jag även i fortsättningen kommer att få en bitter smak i munnen av alla dessa gröna sjuttiotals hus som finns överallt i Sverige.