Stolpe in, stolpe ut…

Efter de senaste veckornas raljerande i media om Syrien och de kemiska vapnen och den genomförda attacken i områdena runt Damaskus, så känns det som om omvärlden missar ett par viktiga frågor i diskussionen. Inte för att jag sympatiserar med arméer som använder kemiska vapen eller så. Men i värld där den fjärde statsmakten har försvunnit ner i ett stort hål av egoism och kris så känns det viktigt att det yttras över huvud taget.

  1. Media i västvärlden pratar kontinuerligt och oppositionen i Syrien som EN motståndare till regimen. Inte som de 20-30 motståndare som det faktiskt är frågan om. Att man ibland nämner att den ena handen kanske inte vet vad den andra gör är på inget sätt dominerande i budskapet. Det skulle därför mycket möjligt kunna vara så att en del av oppositionen är skyldig medans de andra delarna inte är medvetna. BBC har en guide till den komplexa oppositionen här.
  2. Bashar Al-Assad utmålas hela tiden som ”the boogeyman” fast det samtidigt verkar finnas lika egentlig kontroll hos honom som Mubarak hade i Egypten. Skillnaden här är då förstås att Syrien så är militären en integrerad de av Assads etniska grupp, varför de inte bara kan dumpa honom hur som helst.

Jag vet att det inte är jättemånga saker, och att det säkert finns mer att belysa. Men vi har nog i stor del återigen missat på den så essentiella punkten att inte göra stolpe ut i media. Som skulle vara den fjärde statsmakten enligt de franska 1700-tals filosoferna med som ständigt gör en besviken.