Rättsäkerhet för folkmördare

Såg första delen av dokumentär som heter ”The Executioners”, där man avhandlar det upplyftande ämnet hängning. Den första delen var väl inte så jobbig direkt, men den avslutande delen illustrerar klart och tydligt relevansen av det citat som inleder min sidan om ämnet (se ovan under rubriken ”dödsstraff”). Det kan också sägas att den illustrerade två olika typer av bödlar, den känslokalle tjänstemannen som inte lägger några värderingar i sitt yrke och den som ser sig som en hämnare för de döda.

Sista avsnittet handlar då om rättsprocesserna i Nürnberg efter andra världskriget och själva verkställandet av de utdömda dödsstraffen. Och om bödeln som hängde flera prominenta personer från det tredje riket, amerikanaren John C Woods (en armesergant och bödel, men ungefär 347 verkställda avrättningar). I dokumentären framhölls det att det förmodas att Woods medvetet valde fel längd på repet (något som en man med hans erfarenhet inte borde göra).

För den som inte är insatt i frågan så kan jag säga att de finns tre saker som man kan kontrollera med repets längd i förhållandet till kroppsvikten vid en avrättning. Tar man för kort rep, så utsätts den dömde för en långsam strypning, upp till en halvtimme. Tar man å andra sidan för långt rep så slutar det oftast med att skallen slits av. Väljer man rätt längd på repet i förhållande till kroppsvikten så resulterar dock detta i att ett utskott på atlas (andra halskotan) bryts och trycks in i ryggmärgen med omedelbar död som följd.

Woods valde då systematiskt att använda ett för kort rep, vilket resulterade i att bland annat Julius Streicher ströps på 12,5 minut och Wilhelm Keitel fick hänga i 24 minuter. De sägs även, i dokumentären, att Woods fick gå in med en klubba bakom skynket och slå ihjäl några för att hängningen misslyckats. Visst deras brott var ohyggliga, och det är inte något som jag bestrider. Men samtidigt talar vi om människor som valts ut för sitt symboliska värde, och kanske inte för att dem var de värsta förbrytarna. Samtidigt måste man också fundera över vinsten i ett förfarande där man blir den man bestraffar. Detta då det uppenbarligen inte var en fråga om okunskap. Är inte grunden för en eventuell rättvisa att den är blind, och att den ej lägger värderingar i sina förrättningar?