”Dr Robert Oppenheimers optimism fell on the first hurdle”

Ovanstående citat från Billy Braggs låt Waiting for the Great Leap Forward kom osökt till mig när jag satt och läste Techworld (f.d. Mikrodatorn) på stadsbiblioteket idag. Faktiskt ett briljant sätt att beskriva en del nördars förhållningssätt till sitt arbete. Nu skall ni inte tro att jag har något särskilt emot nördar (hänger mig åt dylika excesser själv emellanåt). Vid en viss punkt blir det dock problem, ett av dessa är när myten om den goda staten får grepp om en  dylik person (eller myten om det goda företaget – same shit really). Åsyftar främst en krönika i tidningen som är fruktanslöst naiv i sitt förhållningssätt till övervakningsamhället. Personen går till och med så lång som att (i princip) hävda att de som inte stödjer övervakning är bakåtsträvare. Det var inte jag som kom på termen ”nyttiga idioter” men den kommer väl till pass här, särskilt eftersom det alltid kommer tillbaka till samma sak – utopin om den goda staten/företaget. Visst, jag är väl i normala fall inte särskilt perfekt heller och emellanåt har jag funnit mig i samma roll som denne skribent.

Kan övervakning användas till något positivt? Eller tvärtom kanske… Visst det går i ett utopiskt samhälle där man kan rädda människor från olyckor och se till att vårdpersonal är på plats i tid på grund av att man vet var man har alla människor. Men i grund och botten, vad visar historien oss egentligen? Var övervakningsamhällen som DDR och Tredje riket några utopier egentligen? Eller var det bara några fåtal människor som hävdade detta? Tänk till lite och du har svaret direkt min vän…

För övrigt så måste jag bara gnälla om det inte går att ta sig till Farstorps kyrka med buss.  Jag trodde jag hade lämnat sådana problem bortom mig när jag flyttade från Halland…