Myter och myter

Satt och tittade igenom musik- & filmbranschens svar på filmen ”I wouldn’t steal” på Aftonbladet TV. Blev frustrerad över att höra samma tjat om att utan de multinationella företagens investeringar så skulle vi inte få någon underhållning överhuvudtaget. Vi talar om samma industri som de senaste åren har producerat remake efter remake av 70-talsfilmer, ofta sämre än originalet (exempelvis ”Dawn of the Dead” som jag tyvärr såg på bio). Vi snackar om samma industri som har gett oss Britney Spears, Spice Girls, Christina Aguilera och alla dessa idol-miffon som man terroriseras av när man går in i en butik eller ett kaffe  eller  liknande.  Så jag undrar på vilket sätt garanterar de stora bolagen mångfald och bra film och musik? På vilket sätt? Förklara det för mig… För det är fan i mig helt obegripligt…

2 thoughts on “Myter och myter

  1. De här argumentet om att det inte finns någon musik/filmkultur kvar om folk kopierar håller inte. Det är ungefär som att påstå att det inte fanns någon kultur innan slutet av 1800-talet eftersom det först var då det var tekniskt möjligt att spela in ljud och/eller film. Jag betalar gärna för en konsert, däremot INTE för ett gäng DRM-skyddade låtar med låg-bitrate…

  2. Det beror på vad det är för något, men CD-skivan ser väl ut att ha gjort sitt. Det görs fortfarande bra musik även om jag främst lyssnar på ”gammal musik”. mp3 funkar bra för mig i de flesta lägen, så länge det inte är för låg bitrate. Men betala för en mp3 känns inte värt någonting.

Comments are closed.