Medborgarlön för alla

Eftersom piratkopieringen åter har kommit på tal efter det substanslösa och skamlösa åtalet mot Pirate Bay så vill jag föra fram en helt annan lösning på problemet. En lösning som väldigt få tänker på. Ett av de stora problemen med det nuvarande systemet är att en viss grupp människor priviligieras – de som gör lättsåld musik och lättsålda filmer. Alla andra, även de som gör musik, konst och film som inte riktigt slår igenom inom deras livstid, men som kanske håller för lång tid framöver, får bara stå vid sidan och titta på. Denna situation har skapat en massa meningslösa kopior och en överflödsproduktion utan dess like… Jag tänker dock inte nämna namn eller sådant eftersom det bara leder till en massa gnäll, men betänk följande exempel, i och för sig lastgammalt men ändå fortfarande aktuellt; när Nirvana slog igenom så började alla skivbolag att leta efter ett nytt Nirvana för att tjäna snabba stålar – inte för att säkra någon konstnärlig kvalitet eller för att bygga upp kulturen som nu så ofta hävdas i media. På vilket sätt säkrar detta det kulturella utbudet – något som också alltid hävdas i media.

Mot bakgrund av detta anser jag i alla fall att det är fullständigt oansvarigt mot våra demokratiska rättigheter att driva ett åtal som i, beroende på hur man väljer att tolka domen, innebär att den som åker med en person som framför sin bil i lagvidrig hastighet, skulle kunna dömas för medhjälp till fortkörning. Eller att en person som talar för en annan person att man kan döda en tredje person med en kniv, varefter den andra personen går ut och gör det, vilket i sin tur innebär att den första personen skulle kunna bli åtalad för anstiftan eller medhjälp till mord. Rättsröta är vad det är och reagerar man inte idag, så är det för sent imorgon. Fast nu föll jag bort en aning från ämnet…

I alla fall så tycker jag att den bästa lösningen på problematiken vore att införa medborgarlön. För trots allt som närmar vi oss ett samhälle där lönearbetaren behövs i mindre och mindre utsträckning. Om nu robotar och maskiner kan ta över en stor del av produktionen och 24-timmars samhället delar av resten, vad skall då alla arbetslösa göra till slut? Skall vi skapa en ny ludditer-rörelse? Eller skall vi skörda frukterna från våra teknologiska framsteg? Eller skall vi sitta och huttra i pappkartonger? Med medborgarlön så skulle musikerna, filmarna och andra konstnärliga arbetare kunna skapa vad dom ville, inte bara det som säljer. Du skulle kunna arbeta med vad du ville istället för att jobba med allting som du avskyr bara för att kunna köpa skit som Blu-Ray-spelare, HDTV’s och Tamagotchis. Å det bästa med hela skulle vara att samhällsekonomin inte skulle kollapsa vart femte år (som de nyfeodala krafterna som styr idag vill ha det) . Trots allt som kom vi på att feodalismen inte var en så fruktansvärt bra idé för rätt länge sedan nu. Å att ett samhälle där alla kanna delta och reflektera över besluten som fattas är den bästa lösningen som framkommit hittills apropå styrelsesskick (förestående syftar då på vad som är en förutsättning för att den västerländska parlamentariska demokratin skall fungera). Så varför inte göra detta möjligt? Hur många varv skall vi egentligen behöva springa ekorrhjulet innan vi förstår att det inte är ett suveränt sätt att tillbringa livet på? Precis som Douglas Adams ställer frågan i ”Liftarens guide till Galaxen”-qvintologin, så ställer jag den nu; Vilken apa var egentligen smartast? Den som stannade i träden och levde sitt liv som den alltid gjort, eller den som ständigt kom på nya sätt att göra sig själv miserabel?