Musikaliskt bias?

Eftersom jag är en knepig människa i största allmänhet så kan jag inte låta bli att irritera mig på följande rubrik som dök upp på SVT text (och förmodligen många andra liknande sajter); ”Ljuv musik ger växter nytt liv”. I vanlig ordning är den ljuva musiken hiss musik av Beethoven. En av dessa kompositörer som hålls fram som klassik trots att musiken är ungefär lika rolig som att se färg torka (därmed inte sagt att den är olyssningsbar, snarare så att den är ett bakgrundssurr). Eftersom en annan jämnt och ständigt blir anklagad för att ha en intolerant inställning till musik så gör detta en irriterad. Ingen musik är ljuv by default. Som med all annan konst så ligger skönheten i betraktarens öga och går inte, och bör inte, definieras universellt. Eller för att citera Leo Tolstoj; ”Konst är inte ett hantverk, utan snarare förmedlingen av en känsla som konstnären har upplevt”.