Dödsstraff

I have come to the conclusion that executions solve nothing, and are only an antiquated relic of a primitive desire for revenge which takes the easy way and hands over the responsibility for revenge to other people…The trouble with the death penalty has always been that nobody wanted it for everybody, but everybody differed about who should get off.” – Albert Pierrepoint, Storbritanniens siste chefsbödel som genomförde mer än 433 avrättningar under tiden 1933-1955

Liv för liv är titeln på en intressant bok av författaren Joakim Forsberg. Mot bakgrund av den siste avrättade fången i Sverige får man sig en (i och för sig) fiktiv resa i hans tankar, men samtidigt tas en del intressanta saker upp. Man kan säga att det är en bok som man rekommenderar att folk läser. Särskilt dem som av någon outgrundlig anledning är för dödsstraff (trots allt drygt 35% enligt SIFO). Det är faktiskt bitvis skrämmande att läsa de gamla historierna om dödsdömda fångar. Om hur förhållandena i dåtida fängelser var så vidriga att de faktiskt föredrog att bli avrättade. Om vilken vikt klasstillhörigheten spelade för om man skulle bli avrättad eller inte (14 av 15 avrättade personer 1866-1921 kom ur de grupper i samhället som har det allra sämst), vilket i och för sig verkar vara ett problem idag också (påstås att majoriteten av fångarna på death row i USA är färgade trots att detta inte stämmer med statistiken när det gäller begångna brott). Om att livstids straffarbete var ett mer plågsamt sätt att dö på. Eller för att citera Per Johan Pettersson (även känd som ”Alftamördaren”) som avrättades på länsfängelset i Gävle 1893 i ett samtal till sina bröder som fått livstids straffarbete (båda dog i fängelset); ”Jaha – då fick jag kortaste straffet”. Tilläggas bör kanske även att Pettersson var dubbel bemärkelse ett olycksbarn i samhället – han var både delvis lam och fattig – och att brottet som han dömts för var av desperat karaktär.

När det gäller den här typen av litteratur rekommenderar jag dock att man håller sig långt borta ifrån boken ”Döden i skogen” av Göran Lager. Dålig faktakoll (Uddevalla ligger visst inte i Halland), för starkt fokus på gore och allmänt slarv är några av orsakerna.

Ett par andra böcker som kan rekommenderas när det gäller frågan är boken ”Överheten och svärdet – dödsstraffsdebatten i Sverige 1809-1974 av Ivar Seth”, ”Karl Andersson i Vaxholm av Karl Linge och ”Sveriges siste skarprättare, Anders Gustav Dalman, hans liv och förättningar av G.O Gunne”. Tyvärr är samtliga böcker ganska svåra att få tag i, men också helt omistliga när det gäller att såtta sig in i debatten i Sverige i alla fall.

Slutligen lite information för de som förespråkar dödsstraff

1. I Sverige var mord ett vanligare brott under tiden vi hade dödsstraff för civila brott (ja – jag har kollat statistiken).

2. De två sista livdömda fångarna som avrättades (Filip ”Svarte-Filip” Nordlund och Alfred Ander) välkomnade döden som betydligt bättre än att sitta av 25 år i fängelse. I Filip Nordlunds fall förmodligen tungt straffarbete resten av livet, då han mördade 5 personer och skadade 11 allvarligt.

3. I en fungerande rättsstat är dödsstraffet betydligt dyrare att genomföra än livstids fängelse.

4. Av de 15 sista avrättade fångarna i Sverige kom endast en från bättre förhållanden. Övriga kom nästan uteslutande från den grupp av kringvandrande ”landstrykare” som var vanlig i spåren av industrialiseringen i Sverige.

5. En av orsakerna till att vi avskaffade dödsstraffet här i Sverige var att det inte gick att få tag i en ny bödel efter Dalmans död.

6. I vissa stater i USA är 85 procent av de livdömda afroamerikaner och ifall ”vita” människor döms till döden kommer dessa nästan uteslutande ur den ”vita” underklassen (s.k. ”White Trash”).

7. Ytterligare ett argument mot dödsstraffet är att det, i en given grupp (som i fallet med urfattiga torpare och landstrykare i Sverige), kan uppstå en situation där rättsapparaten är känslig för mediadebatten. Så var exempelvis fallet år 1900. Sara Lund som var uppe för sista processen i rättssystemet innan Nordlunds vansinnesdåd den 17 maj 1900 benådades från dödsstraffet. De två som kom upp för sista steget i processen efter vansinnesdådet (Julius Sallroth och Lars Nilsson) blev avrättade, trots att antalet offer och likgiltigheten för dessa varit större hos Lund enligt samtida rapportering.

8. Det klassiska argumentet mot dödsstraff är förstås; ”What if the got the wrong guy?”.

9. Vi har förstås också paradoxen med att visa att det är fel att döda genom att döda. Eller visa att det är fel att råna genom att döda. Eller visa att någonting är fel genom att döda…

Man kan fortsätta så här i all evighet egentligen. Poängen är väl mest att det är mycket svårt att hitta ett rationellt argument för dödsstraff när man verkligen tänker igenom saker och ting. Eller överhuvudtaget reflekterar över enkelt illustrerad samhällsproblematik.

3 thoughts on “Dödsstraff

  1. Jag och många med mej anser att döds-straff är helt fel när det gäller mord eller tortyr… Det är för det mesta helt fel enligt vår åsikt. En mördare som begått detta brott i försvar borde frikännas. Den som ägnar sig åt detta yrke eller för skojs skull borde hängas upp på torget levande i en köttkrok och bli betraktad av allmänheten medan fåglar t.ex. kajor och kråkor hackar bort köttet från denne usling. Detta borde avskräcka många med tankar att skada andra människor och djur. Dessa destruktiva individer tycks inte förstå något annat språk tyvärr. Förr under medeltiden så drabbades tyvärr de fattigaste av liknande straff men idag när fattigdomen är utrotad i Sverige så finns inte längre denna orsak till brott. Smarta advokater idag,frikänner eller minskar skuldbördan på en person som har gjort de hemskaste brott. Vi anser att de medeltida straffen fortfarande borde vara aktuella.

    Avkriminalisera Sverige!

  2. Dödsstraff bör användas men bara om man är 100% säker på att dom har rätt person till exempel har vi USA som har avrättat flera oskyldiga och deras dödsstraff är ganska stränga man borde göra dom lindrigare typ ett skott i pannan sen är det klart istället för att man ska få gift i kroppen eller the Electric Chair. Jag tycker själv att dödsstraff är ett hårt straff men bär användas om det är något väldigt serriöst brott typ som mord eller liknande inte för små brott som förr i tiden.

  3. Redan i inledningsfrasen haltar tyvärr ditt resonemang. För inte kan man någonsin vara 100% säker. Sedan använder man ju inte normalt ”skott i pannan” när det oftast är brukligt att den som avrättas inte ser förättningsmannen/kvinnnan i ögonen. Man brukar helt enkelt använda nackskott (se våra baltiska grannar som utförde några avrättningar under 90-talet). Skall man skjuta någon i pannan går det ju inte heller som fallet är det gäller hängning trä en påse/säck över huvudet.

    Att min mening sedan är att livstids fängelse både är billigare (för samhället) och ett hårdare straff får förövaren är en helt annan sak. Pierrepoint belyser ju också klassfrågans betydelse för straffsatsen i det citat jag inleder sidan med, men det kanske herrarna har missat helt. Att basera ett rättssystem på reaktioner från reptilhjärnan är ganska knepigt, å knappast en väg framåt, utan snarare bakåt. Sedan är ju ironi ett ganska trubbigt vapen också.

    Eller som jag skrev på min presentation; ”Forwards should be humanity’s slogan” (Jules Verne). Talibanalternativet eller det mer moderata iranska alternativet (eller för den delen USAs religiösa höger) är inget alternativ.

Kommentera