Den paleoantropologiska apan

När man bestämmer sig för att studera ämnet paleoantropologi mer ingående så märker man en besvärande antropocentrisk ådra bland många av vetenskapsmännen. Framför allt verkar det som om detta drabbar två av de allra sista förmänniskorna allra hårdast, Homo neanderthalensis och Homo floresiensis. Särskilt när det gäller den sistnämnda så är det extremt populärt att peka på olika genetiska sjukdomar för att förklara arten utan att hota Homo sapiens sapiens 30 000-åriga dominans på den här planeten. Motståndarna till den nya arten har till och med gått så långt att de är villiga att förstöra lämningarna för att se till att den moderna människans dominans inte hotas. Allting känns väldigt märkligt, och inte så professionellt. Klart att det finns hål i teorin om den nya arten, men andra förklaringar har hittills känts väldigt långsökta och satta att tjäna ett syfte, snarare än att vara motiverade vetenskapliga teorier.  Återigen dras teorin om mikrocefali fram, denna gången iofs med en ansats till att försöka förklara hur sjukdomen drabbar 7 individer av 7 i en befolkningsgrupp. Men återigen så verkar fortfarande teorin om den nya arten som den mest sannolika, särskilt eftersom de moderna människor som har bott på ön kom dit drygt 2000 år senare.

Som så många andra fall så retar jag mig också på en artikel jag läste om neandertalaren där det påstås att denna förmänniska dog ut för att den spatserade runt i höftskynken under den senaste istidens maximala utbredning som inträffade för 18 000-35 000 år sedan. Detta känns faktiskt svårt att kommentera egentligen eftersom idéen känns så befängd. Det finns mig veterligt inget som styrker detta i det arkeologiska materialet, så det känns mest som en återgång till 1800-talets bild av neandertalaren – en efterbliven hårig best som hoppade runt med sin klubba och höftskynke.

2 thoughts on “Den paleoantropologiska apan

  1. Märkligt att det skall vara så svårt att acceptera evolutionen, må hända är vi bara en evolutionens nyck och inget märkvärdigare än så, vad spelar det för roll? Varför kan vi inte acceptera att det hela inte behöver vara så komplicerat. Vi har helt enkelt blivit framgångsrika, för att vi haft förutsättningarna.
    Jag har inte satt mig så mycket in i ämnet men jag kan tänka mig att det finns skillnader på oss och de tidiga Homo Sapien Sapien, eftersom jag inte tror att utvecklingen stannat av, fast vi kanske inte märker den för att vi är mitt uppe i den. Det säger inte att jag tror att vi skall bli gröna eller blå, få horn eller svans. Men att vi mer och mer anpassas till den situation vi lever under, som inte är den samma som den situationen som vår art uppkom i. Men som sagt bara en lekmans spekulationer.

  2. Att skandinaver kan dricka komjölk är en sådan anpassning. Egentligen så är det därav Homo sapiens sapiens – att inte skriva dubbelbeteckningen vore att påstå att vi inte har förändrats sedan vi uppstod i södra Afrika (alternativt utmed hela den afrikanska kustlinjen) för ungefär 150 000 år sedan. Fast egentligen är jag en anhängare av skolan som vill ge schimpans och bonobos namnen Homo troglodytes och Homo paniscus. För schimpansernas släktskap med oss är så pass nära att det egentligen inte motiverar att de tillhör ett annat zoologiskt släkte än vi…

Comments are closed.